Jag minns när jag var liten, eller liten var jag väl inte, jag var åtminstone i mina övre tonår. Jag och flera killkompisar från gården hade som nöje att sno åt oss sprayfärg för bilar, eftersom ena killens pappa hade ett stort garage med mängder av burkar.
Tillsammans möttes vi upp mitt i natten och begav oss ut för att klottra ner tunnlar och murar. Trots att intresset fortsatte att hålla i sig som vuxen, så var min karriär som artist inte speciellt långvarig och slutade tvärt när vi blev påkomna när vi måla väggen på gymnastiksalen. Än idag kommer jag ihåg hur livrädd jag var när polisen dök upp, men trots det kan jag inte glömma känslan av att känna mig sådär tuff. Fånigt jag vet, men de flesta 17-åringar är fåniga.
